Tobbiis Webb-baserade Loggbok

Låt oss skippa introduktionen och hoppa rakt in i recensionen. Hemligheternas Kammare är den andra filmen i Harry Potter serien, baserad på boken av samma namn. Vi följer trollkarlen Harry Potter och hans vänner Ron och Hermione när de återvänder för sitt andra år på trollkarls skolan Hogwarts där hemskheter väntar. Precis som med De Vises Sten har Hemligheternas Kammare ett alldelles perfekt tempo. Under tio minuter in i en hundrafemtio minuter lång film är allt i full fart.

Hemligheternas Kammare fokuserar mycket mer på birollerna i serien än vad De Vises Sten gjorde, en stor anledning för detta är riktningen som filmen tar så fort de når skolan. För att stjäla min vän Ollivers beskrivning så blir Hemligheternas Kammare nästan en slasher film med folk som blir mystiskt anfallna till höger och vänster, om inte birollerna var starka skulle man inte bry sig om vad som hände och det skulle bli helt effektlöst. Tack och lov är birollerna underbara.

Vad som är intressant är att filmen kom ut ett år efter De Vises Sten, passande då det är just då den utspelar sig. Trotts detta måste jag säga att vår huvud-trio känns bra mycket äldre än de 12-åringar de ska föreställa. Det är som om de hoppade över ett år och gick direkt in i tonåren efter förra filmen. Ett mindre problem, men irriterande innan man vant sig. Dock så gör skådespelarna ett fantastiskt jobb, till och med Draco Malfoy spelad av Tom Felton är duktig i Hemligheternas Kammare trots hans halv-dana jobb i De Vises Sten.

Däremot måste jag ta upp något här. Smutsskalle/Mudblood är ett själsord för trollkarlar som har föräldtar som inte är trollkarlar. Detta tas upp som något i stil av rasism, och det sköts rätt bra. Tills du tar i åtanke att ALLA trollkarlar kallar de "vanliga" människorna för Mugglare/Muggles, vilket kan enligt mig anses som lika illa. Ganska dåligt skapt dubbelmoral där som retade mig rätt rejält när jag såg filmen.

Special effekterna är förbättrade med mycket marginal i Hemligheternas Kammare, borta är den underliga CGI smaken som Fluffy gav i De Vises Sten. Inte för att alla effekterna är perfekta dock. Soundtracket är lika bra som i första filmen och regin följer tydlig kvalitet rakt igenom. Det är också större variation på miljöer i Hemligheternas Kammare, vilket hjälper filmen mycket. Problemen med hur storyn lades fram och löstes i De Vises Sten är också försvunna från Hemligheternas Kammare.

Jag gillade den här filmen. Vilket är roligt då jag tycker boken är en av de sämre i serien. Den är en förbättring från De Vises Sten då den lyckas behålla allt bra och ge den något unikt att stå på. En klart bra film som du borde se utan tvekan.