Tobbiis Webb-baserade Loggbok

På grund av samma anledning som tidigare är filmen för Dag 4 lagd på Dag 5.

Jag har ett litet problem med den här filmen. Det är så att det är två skådespelare från den här filmen som efteråt gjort ett större intryck i andra verk. Vi har David Tennant från Doctor Who och Robert Pattinson från Twilight filmerna. Doctor Who är jag ett stort fan av och Twilight filmerna ser jag årligen. Dock inte för att de är bra, mer ur ett så-dåligt-att-det-är-bra perspektiv. Detta gjorde det svårt för mig att se filmen seriöst, men jag ska göra mitt bästa att förklara hur jag kände om filmen utan att låta detta komma ivägen.

Den Flammande Bägaren är av svagare kaliber i bok-form, så det skulle vara fullt förståerligt om filmen är detsamma. Det är först här som serien tog vissa riktningar jag inte gillade. Det vore fel av mig att nämna dessa då de är starka spoilers, men det är en anledning till att jag finner storyn sämre i Den Flammande Bägaren än i de tidigare filmerna. Regin, skådespeleriet och filmens takt är fortfarande i topp. Men ännu en gång badar filmen i för mycket dålig CGI och det tillsammans med mina problem med storyn gör att jag har en relativt negativ syn på filmen.

Men om resten är galant nog kan även sådant ses förbi. Regin i Den Flammande Bägaren sköts av Mike Newell. Det är inte lika bra skött som Alfonso Quaróns jobb på Fången från Azkaban, men det är fortfarande en fröjd för ögonen. Scenografin är inte heller lika övertygande, och Twilight-skogarna blir bara ännu mer ofrivilligt irriterande med Pattinson som en skådespelare. Pattinson gör ett bra jobb dock, och det gör även Tennant och Brendan Gleeson som spelar nya professorn på skolan. Det är faltiskt väldigt imponerande hur Harry Potter serien lyckas landa så många talanger inom skådespeleri.

Filmen handlar om Harrys fjärde år på Hogwarts, det ska hållas en tävling mellan skolorna för att kröna den nuvarande bästa trollkarlsstudenten. Endast 17-åringar får delta och tävlingen är dödlig. Trots detta hamnar 14-åriga Harry i skiten och blir tvingad till att tävla. Det är en bra set-up som sköts väl om det inte varit så att plotten i sig lider av samma problem som första filmen De Vises Sten. Förklaringar och lösningar slängs hit och dit som om allt var planerat, mer så än det faktiskt är.

Sen måste vi ju tala om Dödsätarna. Vilket kan vara det dummaste namnet på ett följe någonsin. Detta är Lord Voldemorts egna följetåg som sprider död i trollkarlsvärlden. Trots att de gör otroligt otäcka saker, så känns Dödsätarna inte som någon fara. Det går inte att ta seriöst när man ser folk i dödskalle masker som går runt i spetsiga hattar och kappor som kallar sig Dödsätare. Detta är tyvärr ett problem jag känner kommer ligga kvar unde de sista fyra filmerna med, men det får vi se.

Den Flammande Bägaren är ett steg tillbaka, men det är mest på grund av att boken också var det. Jag skulle älska att kalla det den bästa i serien, men jag kan inte, hur gärna jag än vill. Bättre än De Vises Sten? Jovisst, och det är ju en merit i sig.